Nedräkningen kan börja...Går in i v 24 nu...

Nu e det ca 16 veckor kvar av detta eviga bärande...jag tror mer på ca 12 veckor kvar men vi får se när de bestämmer sig för att titta ut...har börjat få sammadragningar lite då och då vilket tyder på livmodern tränar men att man ska vila och absolut inte anstränga sig..så nu lägger jag mig på sofflocket och hoppas att alla kommer med praliner och glada tillrop ha ha ha...
Ettan och tvåan får absolut inte titta ut nu, det vore INTE bra. Det vet jag som jobbar på Neo. De skulle kanske överleva men alltför många problem skulle lika gärna kunna uppstå. Vagn e köpt för leveranstiden var så himla lång...12 veckor, helt sjukt ba! och det var ett jäkla letande efter en bra tvillinvagn. Sedan har mormor och syrran A inte kunnat låta bli att ge de små liven kläder redan nu men det är vi tacksamma för. Ni är för söta!

1 o 2 har börjat sparka och jag inser att det kommer bli ett himla liv därinne. Men det är väl inget mot när de kommer ut förstår jag=)

nu ska ja gå ut i solen och ta en kopp kaffe för nu gillar jag plötsligt kaffe igen. Livet är bra konstigt men graviditeten är helt fucking mysko. Man få va glad för det man får=)
puss

Jag börjar bli tung

Usch..nu börjar det göra lite ont här och var när jag rört mig mycket en hel dag och det känns att jag faktiskt väntar två barn. Det är helt sjukt va stor man blir fort då. Läste på en sida om tvillinggraviditeter att man bör gå från jobbet senast v 25 och i v 30 är man lika stor som vid en fullgången vanlig graviditet.allitså innan man normalt skall föda HERREGUD! Hur fasen ska man palla?? Än så länge är jag på gott humör och mår väldigt bra men jag lär ju behöva allt stöd i världen senare under våren. HÖR NI DET??? JAG BEHÖVER SUPPORT!!ha ha ha...min största skräck är att inte kunna gå på toa själv eller inte orka gå ut eller nåt. Man får helt enkelt bara tänka att det kommer något bra ur detta så småningom...fast sen blir det inge sömn alls, det fattar man ju. Tur att jag jobbar på neonatalen så att jag vet en del om små twins och dubbelamning och hejbaberiba vad som brukar funka och inte. Jag har som tur är efter lite erfarenhet från jobbet inga som helst förväntaningar att jag skall amma två barn fullt ut...det är bara att fetglömma. Nejdå, ge de vad de behöver... så slipper man hus i helvete.Tänker inte hålla på att ha två jätteskrikiga och hungriga små liv bara för att man till varje pris skall amma. Närå, här blir det att försöka amma, försöka ha någon form av matschema som på 70-talet och sedan får vi se hur mycket man räcker till. Lite ska ju pappa få göra också.Babysemp och flaska fungerar också som komplement, Jag lovar. Mamman behöver sova för att överhuvudtaget producera mjölk. Idag ska barnen hänga vid tuttarna för annars har man svårt men bondningen enligt vissa experter. Jag tror att man kan ge sina barn närhet på många sätt. Det räcker att hålla om, vara nära och ge vad man har. Nu blev det mycket om amning märkte jag men det snurrar mycekt i mitt huvud om hur man skall göra när det plötsligt inte bara va en bebis. men det fattar ju ni. eller hur?
Kram

Ingen dator i sikte...men ungarna mådde fint!

Skulle ju uppdatera varje dag hade jag tänkt men förra veckan hände det grejer som gjorde att jag inte kunde skriva på min dator så det va ju kört! Iallafall så har vi nu kollat på våra bebisar på ultraljud och de var så fina så fina!! Ettan och tvåan kallar vi dem än så länge. De hade pappas A:s ADHD-drag he he he och de gjorde det svårt för barnmorskan eftersom de inte kunde vara stilla en sekund.Ni vill såklart alla veta vad det är för kön...DET ÄR *trumvirvel*...????? nepp, vi tog inte reda på det! Oj ooj oj nu vet jag flera som kommer spöa mig=) vi fick beslutsångest och kunde inte betämma oss....ha ha ha

För övrigt så kommer jag att jobba ett tag till men jag börjar bli så himla stor redan nu så jag undrar hur detta skall gå? =).
Snart kommer bilder, nya bilder=)

Att börja om med rivstart!

Nu börjar jag åter att skriva min blogg...misslyckades fatalt förra gången men har ju aldrig varit en person som skriver dagbok heller. Min absoluta inspiration och favoritblogg har blivit "livet enligt brallisen och blixten" och jag förstår inte hur A kan skriva så bra och innehållsrikt så att man både garvar läppen av sig och tycker att det är intressant..hon lyckas verkligen fånga livet.

I mitt liv har det hänt så mycket under året som gått att jag knappt hängt med själv. Nytt jobb, ny gospelkör, giftemål och sedan blev det barn relativt fort efter det. Ja de har inte kommit ännu. de är beräknade i sommar...Ja nu säger jag de för det råkade vara två stycken!!!Enäggstvillingar faktiskt! HURRA va häftigt.Men det är ju som jag alltid sagt:Händer det för lite blir man ju uttråkad o deprimerad så det är bara att köra på. Jo absolut asaroligt men det är först nu jag kan njuta av det hela=) Första tre månaderna levde jag på nyponsoppa p keso...kunde inte gå förbi en korvkiosk, affär etc.. utan att hulka och spy samt att när min kära man lagat god mat till mig fick han stå ut med att jag petade lite för att sedan gå och spy=) Härliga tider!!!!Stackars A!Stackars MIG! ha ha ha

Nu mår jag mycket bättre och på tordag får vi se om vi ta reda på om det är flickor eller pojkar. Vi har inte bestämt oss för det. Jag hoppas att de inte visar upp de "delarna" så jag slipper ta beslutet för jag e ju sååå nyfiken.

Nu är det ju så att en tvillinggraviditet är en riskgraviditet så jag kommer att bli sjukskriven relativt snart vilket känns sådär men eftersom jag knappt orkar gå uppför två trappor utan att bli anfådd som en gris så kanske det är lika bra=) blodvolymen har ökat med typ två liter vilket frestar på hjärtat och andningen enormt mycket. Tänk att det var så mycket man inte visste om att vara gravid. Det är absolut inte en rosenskimrande tid för alla. Jag är glad om jag lyckas äta en måltid=)Jag ser bara fram emot att de skall komma ut...det ska bli såå kul och jobbigt men mest kul. Det är en enorm gåva att få ett barn och framförallt två små piltar på en gång. Ganska effektivt kan jag tycka! Ha ha ha...Nu ska det letas tvillingvagn och en massa annat men man vågar ju inte köpa något ännu...är i vecka 18än så länge. Snacka om att livet rusar förbi. Det är bara att ta chanserna när de kommer folks...sedan kan det vara försent...det blir ju aldrig som man tänkt sig iallfall...men det kan faktistk bli bättre än man tänkt sig också!