Usch..nu börjar det göra lite ont här och var när jag rört mig mycket en hel dag och det känns att jag faktiskt väntar två barn. Det är helt sjukt va stor man blir fort då. Läste på en sida om tvillinggraviditeter att man bör gå från jobbet senast v 25 och i v 30 är man lika stor som vid en fullgången vanlig graviditet.allitså innan man normalt skall föda HERREGUD! Hur fasen ska man palla?? Än så länge är jag på gott humör och mår väldigt bra men jag lär ju behöva allt stöd i världen senare under våren. HÖR NI DET??? JAG BEHÖVER SUPPORT!!ha ha ha...min största skräck är att inte kunna gå på toa själv eller inte orka gå ut eller nåt. Man får helt enkelt bara tänka att det kommer något bra ur detta så småningom...fast sen blir det inge sömn alls, det fattar man ju. Tur att jag jobbar på neonatalen så att jag vet en del om små twins och dubbelamning och hejbaberiba vad som brukar funka och inte. Jag har som tur är efter lite erfarenhet från jobbet inga som helst förväntaningar att jag skall amma två barn fullt ut...det är bara att fetglömma. Nejdå, ge de vad de behöver... så slipper man hus i helvete.Tänker inte hålla på att ha två jätteskrikiga och hungriga små liv bara för att man till varje pris skall amma. Närå, här blir det att försöka amma, försöka ha någon form av matschema som på 70-talet och sedan får vi se hur mycket man räcker till. Lite ska ju pappa få göra också.Babysemp och flaska fungerar också som komplement, Jag lovar. Mamman behöver sova för att överhuvudtaget producera mjölk. Idag ska barnen hänga vid tuttarna för annars har man svårt men bondningen enligt vissa experter. Jag tror att man kan ge sina barn närhet på många sätt. Det räcker att hålla om, vara nära och ge vad man har. Nu blev det mycket om amning märkte jag men det snurrar mycekt i mitt huvud om hur man skall göra när det plötsligt inte bara va en bebis. men det fattar ju ni. eller hur?
Kram
