Hanterbarhet och personligt om PMS

Hanterbarhet är ett bra ord. Mycket innehållsrikt. Man klarar mycket. Allt behöver inte kännas lätt eller kul men det ska kännas hanterbart. Jag brukar använda det i egen tanke när jag känner att saker och ting blir för mycket. Innan jag säger ifrån. Är den här situationen hanterbar?

När det kommer till PMSångest som jag har ca en vecka varje månad innan mens, ungefär då blir ingenting hanterbart. Jag vet att det beror på hormoner men det är så himla jobbigt ändå. Framförallt blir jag vresig, rastlös, det kryper i kroppen och jag har mycket svårt att stressa ned. Jag sover urdåligt. Känner ångest. Mycket ångest. Efter ett par dagar är jag en helt ny människa, superglad, gullig och som klarar allt och lite till.

Det ska tydligen finnas en logisk och biologisk förklaring till detta. Att man inte är fruktbar och ska alltså stöta ifrån sig sin partner just vid den här tiden för det är ändå ingen idé, det blir ändå inga barn just då:) Ja...man kan ju inte påstå att ens partner tycker att man är speciellt rolig den här tiden.

Nåväl, vad hjälper det mig när jag inte vill någonting. Det är jobbigt att ens plocka ur diskmaskinen eller att ringa någon. Jag har sökt hjälp och försökt med många kurer av tabletter etc..men det är föga som hjälper. Det enda som verkar hjälpa lite är motion men det är en paradox att försöka motivera sig att springa eller dylikt just när det blir såhär. Det hjälper dock att vara med barnen. Även om jag inte orkar så mycket så får jag så mycket kärlek av dem att jag orkar lite iaf.

Det som stör mig är att det är ganska mycket tid i livet som jag har den här problematiken. Var fjärde vecka.Sedan är jag på topp. Nästan för mycket på topp. Men det är väl tur det. Annars skulle min personlighet inte vara den glada person som de flesta ändå tycker att jag är.

Jag vet att det är många kvinnor som lider av PMS. Mycket värre än min också. Men fasen, ska man behöva må så här en vecka för att sedan tycka att livet är toppen. Innan jag fick det här fastställt så trodde jag att jag hade någon psykisk åkomma men när jag började kartlägga allt så såg jag ett tydligt hormonellt mönster.

Det är en gåva att vara kvinna-och en förbannelse. Var är logiken i det? Yin o yang eller? Pyttsan säger jag.

Over and out

Vardagsskräck och lycka!

Imorgon måste jag börja fixa saker på allvar igen. Ringa CSN, ringa försäkringskassan, börja planera inför hösten. Sista terminen på utbildningen. Ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Har dock samlat energi så det ska räcka och bli över. Har haft en helt fantastisk sommar i Dubai och i Florida med familjen!! Det är bra att resa med familjen. Man blir så sammansvetsade på något sätt. Det känns tråkigt att lämna på dagis snart. Ändå ska det bli skönt på något sätt med vardag igen och jag gillar hösten. Iallafall ända till oktober. Sen kan det få vara. Jag är så lyckligt lottad över att ha en så fin familj!! Idag pratade jag och min mamma om det. Vi har det så bra och ibland så går jag bara och väntar på att det ska hända något. Det är hemska tankar som jag iof tror att alla har lite då och då när man har flyt i livet. Så bra som jag har det nu har jag bara haft det när jag var barn och fick spendera somrarna i frihet på Blidö i Stockholms skärgård. Så den här vardagsångesten som kommer krypande. Den är eg en lätt match. Det är bara att hugga i och börja fixa så går den över med jämna mellanrum. Men det här med karma. Finns det? Jag är osäker. Jag tror man är sin egen lyckas smed. Sen har en del bara mer eller mindre otur än andra. Och självklart tror inte jag att alla har samma förutsättningar från början. Den som påstår det måste ta sig en funderare igen.

Uppdatering

Hej!

Har inte hunnit skriva under våren. Mitt liv har bestått av hundra procent praktik på förlossningen, teori, tentor, seminarier, andra tester och två snart treåriga flickor som kräver sitt. Svettigt? jodå. Men magen pallade ändå till slutet av Maj. Då började det sticka sådär jobbigt i epigastriet (magkatarrsvarning) och jag insåg att min gräns snart var nådd. Tog losec och gjorde alla sista anträngningen. Jag märkte att min handledare undrade lite hur jag mådde sista veckan. Jag var inte helt mig själv men gjorde såklart så gott jag kunde. Jag hade verkligen ansträngt mig till mitt yttersta hela våren att att vara en så bra barnmorskestudent som jag bara kunde. Det gav resultat och jag fick VG på både tenta och praktik. Kände mig lycklig och värd det.

Som grädden på moset hade vår klass ansvar för in och utspark för ettorna och treorna på barnmorskeutbildningen. Jag slutade terminen med att vara Carola på scen och sjunga fångad av en värkstorm (barnmorskehumorn duggade tätt under hela festen:) och den vart mycket lyckad tack vare min fantastiska klass som anträngde sig till sitt yttersta för att göra kvällen bra för de som tog examen.

Den andra Juni åkte vi till Dubai för att hälsa på farbror Pierre. Vi flög via Qatar och Doha och det gick jättebra. Det var första gången flickorna flög och de var mycket glada! Väl i Dubai var det mellan 30-45 grader varmt och jag tyckte det var jätteskönt! Är så frusen av mig att jag bara njöt av att promenera på kvällen i 30 grader. Den här sommaren har vi gått "all in"och vi ska också åka till Maimi och hälsa på vänner som vi inte sett på fem år. Det ska bli fantastiskt!



Efter Dubai åkte vi nästan direkt till Bröllop i Blekinge. Min gamla vän Katarina gifte sig med sig Johan och vi fick en mysig helg i Kristanopel. Barnen var hos mormor och morfar och de hade jättekul!

Midsommarafton firades i lugn och ro hos syster och hennes familj. Det var jätteskönt att få vara en dag hos dem och äta, sova, leka och bara vara.TACK!

Nu är det jobb som gäller ända till vi åker till Maimi. Känns bra att jobba lite på sitt gamla jobb eftersom jag varit borta för studier ett år.


Nu är det jobb som gäller ända till nästa tripp!

Kram Ingrid

As time goes by

Har nu klarat mig genom nästan halva utbildningen till barnmorska och det är helt underbart! Är på praktik på södermalms barnmorskor för att sedan gå till förlossningen på sös. Ivar och Märta skall föda i Maj och jag ska såklart inte vara ansvarig men ska försöka droppa in till dem när deras barn kommer till världen. Det ska bli så häftigt!
Jaha vad har hänt annars?

Träningen har gått bra och jag har droppat ca 10 kg...ska droppa 10 till och då är jag nere på min normalvikt.

Har skrivit lite musik, vi får se om det blir något av det.

A blev tillfrågad av barnens barnläkare om han var ensamstående eller var hans fru var? Bara för pappa tar med tvillingar till doktorn ett par gånger liksom...skulle det vara konstigt? Sexistiskt tyckte A och sa: vem sa att jag har en fru? Jag har en man. Doktorn visste inte var hon skule ta vägen och jag och A skrattade gott hela dagen:)Min man är helt sjuk men underbar på alla sätt!!

Jag läser Antikonception och rådgiver och donar kring graviditeter. På barnmorskorna Södermalm har de bäckenbottentisdag, yogatisdag och annat mys som jag får delta i om jag vill...

Annars önskar jag mig inget annat just nu. Egentligen bara att få vara mamma, barnmorska,fru och träna. Ha några yogapass i veckan, finnas där för mina barn och umgås med vänner och familj. Nöjd och glad! skönt!