Nu börjar det likna något. Snart är det dax! Helt ofattbart att vi skall åka två personer till Ks och komma därifrån som fyra.Ja om nu allt går bra vill säga (yrkesskadad) Är det inte helt sjukt? Vi har nog inte riktigt förstått vilken förändring detta kommer innebära i vårt liv men det det som känns kul är att jag inte kommer få en sekund tråkig dödtid mer i hela mitt liv. Jag har nu haft foglossning i 12 veckor och svårt att röra mig i mer än två månader. Det är jobbigt att vara sjukskriven från jobbet så här länge utan att i princip inte göra någonting. Jag förstår att arbetslösa inte mår bra. Jag har massor att se fram emot. Först barnen men också att försöka få tillbaka min egen kropp för nu är man ju döless på den här magen och att inte kunna röra sig p g a svullenhet som en elefant.Men guud va jag längtar....
Jag längtar så efter att få se de här två små liven. Hur kommer man reagera? Kommer man undra vems barn det här är eller kommer man känna på en gång att det är ens egna barn? På jobbet är det många som berättar att de i början har svårt att förstå att det är deras barn medan vissa känner ett väldigt starkt band på en gång. Jag är livrädd med förtjusning...
Vi vet faktiskt inte om det är tjejer eller killar. Det är enäggstvillingar så det är två av samma sort iallafall.
Ja ja nu ska jag bara stå ut i 12 dagar till i min säng vilket är hemskt men jag har inget val, jag orkar inte någonting. Jag är uppe max två timmar i taget sedan har jag så ont att det bara är att gå och lägga sig. Men nu börjar jag närma mig målet och det gäller att vara målfokuserad annars får man psykbryt.Tur att vi fixade massa saker i tid. Tvillingvagnen är pimpad=) bilstolarna på plats. BB väskan är packad, barnen första kläder finns med, spjälsängen och en vagga är på på plats. Vi får väl se vad som fungerar om de skall sova ihop först och sedan isär..det och en massa mer är klart så jag är inte stressad ett dugg iallfall.
Oj vad man kunde skriva om saker fastän man inte har ett dugg att göra..
Jag är lite avundsjuk på alla som kan vara ute i skärgården men vårt mål är att komma ned till västkusten den 6 september för då gifter sig en av mina allra bästa vänner så det finns inte på världskartan att vi inte ska vara där. Om allt går bra så ser jag inga hinder till det.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar